Efter att Radon varit skadad sen slutet på september och vi som ni redan vet varit ner på kliniken och fått beskedet att han hade en inflammation i kotsenskidan, där oddsen för att han, efter behandligen och minst ett halvårs konvalecent inte ens hade 50% chans att bli bra. Tog jag det fanatstiskt svåra beslutet att ta bort min älskade prins och bästa vän.

Det var frukansvärt att åka ifrån kliniken med vetskapen att vi inte hade med oss honom hem, men samtidigt vet jag att det var det bästa för honom då han inte trivdes med att vila och hans hosta bara blev värre.

Radon var en helt fantastisk gentleman, totalt okomplicerad i allt och en underbar läromästare.

Jag är så otroligt tacksam för ingrids stora öron den där dagen på läktaren i övik, för att jag fick låna pengarna till att köpa denn häst och till Outi som sålde honom till mig.

Han har gjort mig till den jag är idag. Tagit mig från LB lokalt på ponny ända upp till svår dressyr och det han lärt mig kommer jag alltid ha med mig. Jag är så tacksam för att jag fick ha denna fantastiska häst i nästan fem år.

Och jag är samtidigt jätte glad att jag redan har Silver i stallet, då det gjort de här tuffa något lättare.