Vår första säsong tillsammans. När man fortfarande fick ha hatt i MSVB.. :)

Hejsan hoppsan vilket spännande pass det blev igår! Det fina med det hela är att jag inser hur mycket framåt det ändå har gått de senaste månaderna. För igår kunde jag verkligen inte sitta ner. Herregud jag kände mig som en liten flygekorre där uppe på ryggen. All energi från vilan bara kom ut från alla håll. Det rör sig liksom inte bara i en jämn takt uppåt då utan det vinglar åt sidorna + att det kommer taktmissar titt som tätt. 'Passagetraven' var också ett kärt återseende.. Eller inte..

Dessutom 'hummade' han mer eller mindre hela passet. Ungefär som han brukar låta när vi joggar igång eller joggar av. Det kändes lite märkligt. Nåja, sådär kan det vara efter lite vila antar jag. Och det blev iallafall bättre och bättre. Och som sagt, det var ändå roligt att rida igen och framförallt roligt med insikten om hur mycket bättre vi har blivit på kort tid :) Ikväll blir det träning för Ingrid och då är vi förhoppningsvis 'som vanligt' igen.

KRAM / Fia :)